På morgonen var det sex grader. Jag promenerar en timme innan jobbet, det är mer värt än att sova en timme längre. Mattelektionen gick bra, men jag var som vanligt inte perfekt och tydligen är det perfektion jag strävar efter hela tiden. Inte efter att lyckas med en unge, utan med 25. Helst varje lektion. På förmiddagsrasten var det fortfarande sex grader, skulle jag tro, men jag satt inne och drack hett kaffe medan jag rättade matteböcker. Sånt kan jag göra, jag menar dricka kaffe och rätta matteböcker samtidigt, eftersom jag inte spiller. Skulle aldrig kaffefläcka mina ungar böcker, skulle aldrig andas kaffe på dem heller så när jag druckit klart drack jag en liter vatten och åt en clementin.
Sen brakade helvetet lös. Stormen. Hösten. Löven trillade av. Grenarna knäcktes. Lagom till min rastvakt var slut öppnade sig himlen och det vågräta regnet trillade ut. Och fortfarande. Resten av dagen var det storm, höst, avtrillade löv och knäckta självförtroende som sipprade ut i små högar i den syrefattiga luften. Höstlov, vi tillber dig.
Hem kom jag klockan sex och nu är klockan halv åtta, alla omdömen om alla barn är klara och jag tänker dricka proviva och försöka förmå min man att stänga av musiken för jag orkar inte höra fler ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar