Antingen går jag hem. Det tar drygt en timme. Jag visste inte att jag jobbade så nära hemma tills jag upptäckte det. Eller så går jag nästan hem, till Hökarängen, och åker tunnelbana därifrån i tre minuter. Eller, som idag, så går jag till söder och äter fantastisk (och jag menar fantastisk) laxpudding i söderhallarna innan jag åker hem.
Jag älskar att gå. Jag älskar att gå i Stockholm.
Mina morgonpromenader är numer väldigt mörka, annars är de också väldigt fantastiska. Jag älskar att komma först till jobbet, sticka in nyckeln i dörr efter dörr, tända, öppna fönstret, hämta datorn, dricka vatten, låsa upp klassrummet, skriva dagens schema på tavlan och så vidare. Jag älskar rutin.
Barnen har höstlov och det känns lyxigt att jobba två dagar utan barn. Sitta och prata med sina kollegor, äta lunch och faktiskt känna vad det är man tuggar på, dricka kaffe och tugga tuggummi medan man pratar. Sen kommer man sakna det mest fantastiska med läraryrket - lektionerna, men just nu är det skönt att tänka på att slippa leda 25 individer mot högre visdom och insikt i några dagar.
Jag har skurat vårt kök efter råttinvasionen och hoppas att inga döda möss ligger drunknade på måndag. Jag har försökt strukturera mitt hem så som jag vill ha det, men jag känner mig stressad för att det där lilla fönstret i köket behöver torkas en gång i veckan, minst. Det är ju faktiskt verkligen ingenting att stressa upp sig över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar